En ELDKVARN i uka
Uke 44-2003:

Måndagmorgon klockan fem
När månen fann mig i sin säng
Sakta kröp den genom fönstret
Och tog mitt hjärta till sitt hem
Hela mitt liv har jag rest från natt till dag
Dag efter dag stad efter stad

Som en stjärna på himlen
Som ett bortsprunget barn
Som ett rop genom vinden
Trubbel - det är jag

Det står ett hus vid horisonten
Mulen himmel närmar sig
En kopp kaffe till för vägarna
Regnet kommer för att hämnta mig
Trubbel min gitarr, vi har rest i nio liv
Trubbel, du tog all min tid

Som en stjärna på himlen
Som ett bortsprunget barn
Som ett rop genom vinden
Trubbel - det är jag

Ensom mann med gitar på vei gjennom livet og verden, gjerne på utrivelige tider av døgnet - lyder det kjent? Jo, dette er en god Plura-tekst. Bra melodi også, forresten. Så hva er det som kjennetegner den ensomme gitaristen vi hører om denne gangen? Vi har valgt å konsentrere oss om de to første versene og refrenget.

Vi får inntrykk av at denne mannens tilværelse ikke er særlig hyggelig. Det virker også som han ikke akkurat omgir seg med fryd og glede; det er ikke tilfredshet og takknemlighet han sprer rundt seg der han vandrer. Dette er en mann som etterlater seg trøbbel hvor han enn kommer og hvem han enn innlater seg med. Dette ser ut til å være hans natur - han kan ikke annet. "Trubbel, du tog all min tid."

Det ligger en besk selvironi i denne teksten. Mannen er klar over at han forårsaker trøbbel over alt hvor han involverer seg. Sangen er nesten som hans egen advarsel mot seg selv, en gitarspillende mann med ni liv. I refrenget sammenligner han seg med en stjerne på himmelen, et barn som har rømt og et rop i vinden. Alle tre metaforene representerer ensomme, isolerte enheter med stor avstand til omverdenen. Slik ser han seg selv og avslutter karakteristikken med "trubbel - det är jag". Dette er ingen mann som inviterer til ro og varme. Hans negative innstilling til seg selv skriver seg kanskje fra altfor mange uheldige erfaringer der det nettopp er trøbbel hos medmennesker som er blitt resultatet.

Det er en tragisk figur Plura har skapt i denne sangen. Vi vet ikke om han på noen måte har hatt seg selv eller andre i tankene; det mest sannsynlige er at denne typen er helt oppdiktet. Men samtidig har han ganske sikkert ukjente likemenn i det virkelige liv. 

Vi har studert litt på hvorfor sangens tittel er utstyrt med en nummerering - "Trubbel #2". Vi gjetter på at det skyldes den eldre og langt mer kjente vise-klassikeren "Trubbel" av Olle Adolphsson. Mange svensker ville kanskje ha trodd at Sven-Ingvars (og senere Eldkvarn) hadde presentert sin egen innspilling av denne dersom tittelen hadde blitt stående uten tilføyelse. Adolphssons hovedperson i "Trubbel" er også en tragisk figur, en katteelsker som er blitt sveket av kjæresten sin. Han ligner svært lite på Pluras urostifter. Kanskje har Plura valgt å distansere sin egen tekst fra den andre "Trubbel" ved å kalle den #2? Vi sjanser på det!

Askim, 26.10.03
Vennlig hilsen
Elin og Vidar Olaussen