En ELDKVARN i uka
Uke 23-2003:

Det kreves en helt spesiell innledning til denne store teksten som Plura skrev til Totta Näslund i fjor. Tottas 6. solo-CD utkom 2 måneder før Eldkvarns "Brott lönar sig alltid". Denne sangen var nok derfor altfor ny til å komme med på Eldkvarns tyveri-plate. Det gjør ingenting; Totta gir sangen en meget god tolkning med Sara Isaksson (kjent fra Gloria og korpartier på "Död stjärna" samt sangen "Om jag vore arbetslös") og Eldkvarns venn og samarbeidspartner gjennom mange år Mauro Scocco som korister.

"En lång väg till ingenting" er en ballade som ikke handler kun om kjærlighet som kommer eller går. Etter den ruvende CDen "Limbo" i 1999 har Plura utgitt forholdsvis få tekster av den eksistensielle typen - om noen overhodet. Denne sangen er et unntak, og den er et betydelig bidrag når det gjelder å beskrive menneskenes evige spørsmål: Hvor går vi, og hva er meningen? Teksten gir ingen svar, den bare forteller hvordan livet ser ut for en godt voksen person som skuer tilbake. Vi hører om den hårfine balansen mellom å være på toppen og å falle utfor avgrunnen ("Du är uppe på berget, du har foten på randen, Ta ett steg till och du är ett vrak på stranden."), og vi hører den kjente forventningen om at det alltid skal komme noe som er bedre ("Och blodet som rinner i mig ropar att det bästa i livet skall komma sen.") Teksten synges av en person som har levd lenge nok til å se det hele i perspektiv, som kan avsløre illusjonene og som begynner å lure på om det virkelig ikke var mer å hente. Vi er overbevist om at denne sangen har Plura skrevet ikke bare for Totta Näslund, men også til ham. Totta er som kjent noen år eldre enn Plura, har en lang karriere bak seg, de siste 7-8 årene som soloartist, og bor i Mexico i vinterhalvåret. Totta er en livskunstner som kanskje har flere erfaringer enn det de fleste ville tålt - hva vet vi?! Dette er hans sang. 

Teksten inneholder også en modifisert referanse til eksistensiell litteratur, et kjent trekk fra de mest seriøse tekstene til Plura: I aller siste linje synger han "Hallå främling som korsar mitt spår." Likheten med tittelen i Aksel Sandemoses psykoanalytiske roman "En flyktning krysser sitt spor" er ikke til å komme utenom. Dette er tilbakeblikk, introspeksjon og analyse uten definitive svar.

Blant Pluras øvrige sanger er det trolig "Vid världens ände" fra "Sånger från Nedergården" (1993) som i filosofisk innhold kommer nærmest. Poetisk sett er nok det en sang som er enda vanskeligere enn "En lång väg till ingenting", men vi anbefaler å se de to sangene i sammenheng. Det er ingen liten bragd av poesi som er lagt ned i utarbeidelsen av denne teksten, og det er med ærbødighet og respekt for de livserfarne kunstnerne Plura og Totta vi gjengir teksten i sin helhet: 

Resväskan är packad, jag har biljetten i min hand.
En annan stad, en annan hamn, en annan strand.
Om du möter mig i mörkret. Om du frågar hur jag mår.
Om du undrar, här är svaret som du får:

Jag är åren som gått. Jag är tiden som flytt.
Jag är allt som gått bort. Jag är nytt.

Jag är solen på din himmel. Den hand som bar din ring.
På en lång, lång väg till ingenting.

Från tomma småstadsgator till den breda avenyn.
Kan jag minnas alla regnbågar i skyn.
Varje häst som jag spelat. Varja hjärta jag vunnig.
Varje natt ett nytt långdistansnummer.

Här är slutet av gatan, ett rum på Grand Hotell.
Här slutar min dag, det är kväll.

Jag är månen på din himmel. Den hand som bar din ring.
På en lång, lång väg till ingenting.

[Resitasjon:]
En gång trodde jag att jag en dag, nå'n gång skulle komma hem.
Men man har bara ett hem och en enkel biljett därifrån.
Och blodet som rinner i mig ropar att det bästa i livet skall komma sen.
Så jag sitter i ett rum på Grand Hotell och väntar i mörkret vid en telefon.
Du har ena foten i det förlovade landet, ta ett steg till och du är framme.
Du är uppe på berget, du har foten på randen,
Ta ett steg till och du är ett vrak på stranden.
Det sägs att lyckan kommer och lyckan går, men nå'n går efter och sopar bort alla spår.
Det är bara snön som driver och regnet som faller och solen som går upp
och solen som går ner och solen som går upp och solen som går ner
och solen som går upp och solen som går ner.

[Sang:]
Vägen hit var lång, vi var mänskor för länge sen.
Allt är nu och aldrig mer igen.
Så var försiktig främling, vi ska åt samma håll.
Sagt och gjort, det spelar ingen roll.

Jag vet vem du är efter alla dessa år
Hallå främling som korsar mitt spår.

Jag är månen på din himmel. Den hand som bar din ring.
På en lång, lång väg till ingenting.

Askim, 01.06.03
Vennlig hilsen
Elin og Vidar Olaussen