En ELDKVARN i uka
Uke 49-2003:

Jag sjunger med kråkor på en telefontråd
vi sjunger om sommaren vi levt
om hur vi drack med skepparn på en gyllene båt
medan havet i dimma låg blekt
vi kröp in i flaskan och mönstrade på
vi sjöng när vi hissade segel
hacer amor y dineros, farväl grymma värld
jag har seglat i dessa vatten i tusen år
över spiselkransens klippor till telefontrån
la la la la....

amsterdams flickor, de sutto på rad
som gnistrande stjärnor om kvällen
när blomman är fallen och frukten kvar
kan den plockas och ätas i sängen
vi red en monsun, mellan vaka och sömn
men en natt vid kinesiska sjön
blev vi shanghajade av en opiumpirat och slagna i järn
jag har rott hans silveråra i tusen år
mellan vallmons röda blomma och telefontrån
la la la la...

jag lyckades fly hit till sagornas land
där man klär sig i avlagt från new york
ja, här går jag i ännu ett nytt amsterdam
där varje bodknodd ser ut som ett vrålåk
och kråkorna sjunger på poeternas ö
där jag seglat upp båten på stranden
sommaren har flytt, men ingen tog våren ifrån mig
dette ifall herrskapet undrar när ni är ute och går
varför en urdrucken flaska konjak står på telefontrån
och varför är det så mycket kråkor på kyrkogårn?
la la la la...

"Kråkor och konjak" er en av Pluras mer dunkle tekster. Dette kan virke overraskende når vi hører den sorgmuntre sjømannsmelodien i 6/8-takt; her venter vi i utgangspunktet ikke de store dyp, men det er nettopp hva vi får. 

Sangen forteller om en jeg-person som har levd den seilendes stormfulle liv. Det startet tydeligvis under en tidlig seilas der "vi drack med skepparn på en gyllene båt medan havet i dimma låg blekt. Vi kröp in i flaskan och mönstrade på..." Her antar vi at tåken - dimman - forteller hvor lite inspirerende og utfordrende hverdagslivet var. Flukten ble at de likegodt krøp inn i flasken med dens fortryllende innhold . Ferden går tydeligvis til fjerne land, og på sjømenns vis plukkes det opp noen fremmede gloser: Hacer amor y dineros er spansk og betyr noe sånt som "å gjøre kjærlighet og penger"...

Men det er i Amsterdam det skjer. Der treffer vår mann en rekke piker, og vi noterer oss hvordan Plura beskriver dem og deres gjerning på mest poetiske vis: "När blomman är fallen och frukten kvar kan den plockas och ätas i sängen..." Poetiske bilder benyttes også til å beskrive møtet med en "opiumpirat": "Jag har rott hans silveråra i tusen år". Helt konsekvent holder Plura seg til sjømannsspråket og sjøfartsbegrepene i denne teksten. Det gjør den troverdig som skildring av det miljøet denne personen har befunnet seg i, selv om seilasen er mer av  billedlig art enn ren sjøfart. Det er vel her snakk om opiumsbruk og arrest for slik livsførsel.

Mot slutten av sangen dukker kråkene opp igjen, etter bare å ha vært nevnt i første linje. Sangen slutter faktisk med spørsmålet "varför är det så mycket kråkor på kyrkogårn?" Nettopp dette spørsmålet skulle vi gjerne hatt svar på; det ville ha forklart mye av symbolikken i denne underlige teksten. Kråker er åtseldyr og finnes gjerne der kadavrene er. Nå  sitter de på telefonledningene og vitner hver for seg om liv som er avsluttet. Den vidløftige sjømannen i sangen derimot, representeres ikke av en kråke, men av en konjakkflaske. Dette sier det meste om hans livsførsel. Konjakken er edel, fortært vare. Samtidig uttrykker dette bildet en hel del om alle de andre, de som representeres av de grå og skrikende kråkene. Sommaren har flytt, men ingen tog våren ifrån mig. Det må nevnes at denne låt kom ut fire år før "Tempel av alkohol" og det kan vel antydes en sammenheng mellom disse to låtene. Der heter det blant annet "Var det nånting du ville, var det nånting du sett? Oavsett om du har fel eller rätt. Här är platsen där alla går i mål. I mitt tempel av alkohol." Denne teksten kan nesten ses som en videreføring av "Kråkor och konjak".

Askim, 30.11.03
Vennlig hilsen
Elin og Vidar Olaussen