En ELDKVARN i uka
Uke 46-2003:

livet är svårt ibland, när inga vindar fyller seglen
du måste vända om, man kallar det dom tunga stegen
det kom ett brev häromdan, du undrar hur jag mår
jag tänker aldrig på det, men jag vet vad du tänker på
långt bort vid horisonten ser jag ljusen ifrån stan
men härinne i mitt hjärta finns demonerna kvar
är det likadant för dig, att du minns allting från förr
varje gång, varje, gång...
kärleken knackar på din dörr

Vi tar idag for oss en sang som virker glad selv om den rommer noe trist. Sangene fra "Karusellkvällar" er stort sett glade i stemning uansett hvilke tragedier de handler om.

I denne låten hører vi om noe som har vært, et avsluttet kapittel. Vi hører om to som har hatt et forhold; hun skriver brev og spør hvordan det går, men han ser ting bare på avstand ("långt bort vid horisonten ser jag ljusen ifrån stan..."), og han reflekterer ikke over fortiden. Han skal videre. 

Noe nytt vil komme; på ny skal kjærligheten banke på døren. Det er da deres avsluttede forhold byr på minner om hvordan det var før. Hver gang en mulighet til et nytt forhold dukker opp, vil de minnes hvordan alt var... 

Plura kaller det for "demonerna från förr". Inne i ham lever minnene som demoner. Kanskje bidrar de til å ødelegge alt det nye som er på vei. De farger forventningene, og de svekker gleden. Avstanden og atskillelsen han har opplevd, bærer bud om at den samme smerten kan komme på nytt, og han vet at de samme assosiasjonene vil komme til henne også.

Med denne teksten greier Plura å beskrive hvordan et avsluttet forhold ligger i minnet som demoner og vil påvirke starten på noe nytt. Likevel vil det skje gang etter gang at kjærligheten kommer tilbake og melder sin ankomst med banking på døren. Det som har vært, er med på å forme den enkelte person ved inngangen til det som kommer. Dette er en av Pluras livserfaringer. Derfor gjelder det å ha gode erfaringer, som gir nye muligheter en optimistisk start. Fortiden kan vi ikke flykte fra. Den fins der "varje gång kärleken knackar på din dörr...."

Askim, 10.11.03
Vennlig hilsen
Elin og Vidar Olaussen