En ELDKVARN i uka
Uke 20-2003:

en gång var jag en pojke som byggde slott av sand
men jag var hellre vid havet med metspöt i min hand
när andra blev studenter och fick stora a:n
slog jag på gitarren och tyckte det lät bra
vår skola var skivaffärerna, vi hängde vid grammofonerna
vi skrek över telefonerna, kom ut, kom ut, kom ut ikväll
karusellkvällarna, vänd dig inte om
karusellkvällarna, skruva upp radion

in kommer tåget till den stora staden
där husen är högre och natten ljus som dagen
och varja landsorts-romeo faller för julia
vi hade så mycket att dö för, och så lite att leva av
vi hängde på oss gitarrerna, vårt blod flöt under fullmånen
jag skrek bakom mikrofonen, kom ut, kom ut, kom ut ikväll
karusellkvällarna, vänd dig inte om
karusellkvällarna, skruva upp radion

- satt på solglasögon, satte foten i gatan
- här låg drömmarnas stad mellan smutsiga lakan
- biljetter, röda, gula och blå, karusellen började gå
- fast hundarna skällde tätt i vårt spår fortsatte karusellen att gå
- på de blå tågen, såg vi igenom undren
- men i kärlekstunneln gick alla under

när morgonen kommer ligger julia i sängen
jag sitter vid fönstret och ser ut över ängen
kaffe på spisen,  cigaretten i munnen
det är vad jag lever för, vanliga stunder
det finns ett land varken norr eller söder om
mycket större än du kan drömma om
alla ni som aldrig skulle vända om, kom ut, kom ut, kom ut ikväll
karusellkvällarna, aldrig glömmer jag dom
karusellkvällarna, skruva upp radion

Denne sangen, som er nær ved å være tittelmelodien fra Eldkvarns 1989-album "Karusellkvällar", fanger inn livsstilselementer så sentrale at Plura selv har i tekstheftet til "Den långa färden" (1991) sagt dette om sangen: "Karusellkvällarna är besläktad med en massa låtar vi gjort. Det handlar om Norrköping, att spela i ett band, att flytta till Stockholm, dom vilda åren och dom mindre vilda åren. Det handlar om Eldkvarn." - Og vi føyer til: Intet mindre!

I poetiske antydninger maler Plura et tidsbilde for oss, der gitarene og mikrofonene var viktigere redskaper enn skolens papir og blyant, der livet ble levd utenfor hjemmet, der storbyen lokket og vant, der idealene var store og pengene få, og der kjærlighetsforhold oppsto og viste seg å være det eneste som var sterkere enn eventyrlysten bak mikrofonene. Legg især merke til setningen "- men i kärlekstunneln gick alla under". Forstår vi dette utsagnet rett, ble det slik at kjærligheten var det eneste som fikk medlemmene i gruppen - det store "vi" - til å avvike fra den bekymringsløse livsstilen og til å bli værende hos storbyens Julia. Kanskje kan vi også se det som en nødvendig fullendelse av idealene; kjærligheten var den eneste kraft som overvant de entusiastiske drømmerne fra "landsorten".

I den grad "Karusellkvällarna" er beslektet med mange andre Eldkvarn-låter må vi kunne si at dette er den mest romantiske av dem. Her hører vi om virkeliggjøringen av drømmene og om hverdagsromantikk med kaffe på ovnen, en sigarett i munnen og utsikten fra vinduet. "Det är vad jag lever för, vanliga stunder."  Utsagnet faller så lett og naturlig og overbevisende at vi skjønner at romantikken som vi møter helt fra begynnelsen av sangen, er blitt til ideologi. Drømmene er blitt virkelighet.

I detalj beskriver Plura disse drømmene og de hemningsløse handlingene som virkeliggjorde dem, i novellen som følger den nyeste plata, "Brott lönar sig alltid". Vi anbefaler på det varmeste en ny gjennomlesning av novellen. Har du ikke plateomslaget for hånden akkurat nå, gå til Kotte Management og les novellen der!

Som en kuriositet kan vi ta med en spekulasjon over uttrykket "Karusellkvällarna, skruva upp radion"  som avslutter hvert vers. På 1950- og -60-tallet sendte Sveriges Radio hver lørdagskveld et familieprogram som var mektig populært, helt på høyde med hva Rolf Kirkvaags og Erik Byes programmer fikk av oppslutning her i landet. Det svenske programmet benyttet en kjenningsmelodi om en karusellferd, "Karu-karusellen, som skall gå till kvällen..." Kanskje var det under lyttingen til denne programserien, i hjemmet til familien Jonsson i Norrköping, at drømmene oppsto hos de to brødrene som danner forgrunnen i dagens Eldkvarn, landsorts-romeoer med tilhold i "...ett land varken norr eller söder om, mycket större än du kan drömma om..."

Askim, 11.05.03
Vennlig hilsen
Elin og Vidar Olaussen