En ELDKVARN i uka
Uke 24-2003:

Jag öppnade dörren lite på glänt och släppte in dig här 
en liten sol med gröna ögon och regnet i ditt hår
Jag nöp mig hårt i armen men du var där
du värmde mig den våren och jeg levde upp igen
Du parkerade din regnbåge i våningen
Det var en vacker saga men även vackra sagor har ett slut.

Anna, Anna, din lukt i kudden är ännu kvar
Anna, Anna, jag väntar på dig dumbom i min hangar
En gång ska vi flyga upp til sjunde våningen igen.

Det er en følsom og vakker låt vi har valgt ut denne uka. Serien "En ELDKVARN i uka" har jo som mål å berike leserne med Eldkvarn-poesi for den kommende uka. Sjelden kan vi hevde at vi har SÅ mye poesi å by på som som nå! 

På de fleste av Eldkvarns plater er én av sangene skrevet av Carl Jonsson. Hans sanger kjennetegnes av et svært originalt bildespråk, til dels skjulte meninger og fantasifulle uttrykksmåter. Hans 10 år gamle soloplate er full av disse kjennetegnene. Derfra har vi valgt "7:de våningen", som også er med på Eldkvarns live-plate fra året etter. Carlas spesielle, varme stemme og utsøkte gitarspill gjør denne låta til en klassiker som vi gjerne skulle hørt live iblant! Kanskje kan vi håpe på det i Mariestad 19. juli, da Carla fyller runde år???!!

Både tekstmessig og musikalsk er denne sangen en skjønn perle, en ode fra en forelsket, lengtende mann som ser tilbake på et sannsynligvis kortvarig forhold ("...du värmde mig den våren..."). Beskrivelsene, bildene og glimtene han gir oss fra sanseinntrykkene som forholdet har etterlatt, gir oss en dybdeforståelse av hvor sterkt og uoverkommelig dette forholdet har grepet sangens jeg-person. Sangen uttrykker lengsel og savn, men også uendelig takknemlighet og håp. Her finnes ingen bebreidelse eller bitterhet, bare de mest vàre og skjønne minnene etter opplevelser som har satt uutslettelige spor.

Ovenfor har vi gjengitt første vers og refreng fra denne sangen. Teksten inneholder i alt 3 vers med refreng, og for å gi våre lesere en ekstra dose Carla-poesi gjengir vi også siste vers som i opphøyet språk beskriver hva de to opplevde sammen:

Vi drack det söta regnet som föll i våra varma ansikten
Det smakade ju bättre än juice i fin champagne
Vi prisade vår skapare, det var väl avsikten
och i juninattens ljumma vatten sam vi runt omkring
Två pigga glada mörtar i ett berusat stim
Den är avlägsen den tiden, men jag kan varenda ruta i vår film.

Askim, 08.06.03
Vennlig hilsen
Elin og Vidar Olaussen