En ELDKVARN i uka Uke 47-2001:
Våra vilda hjärtan
Tekst: Plura Jonsson. Fra Kungarna från Broadway  (1989)

Ett skott i mörkret som ingen ser, du ser henne komma och blixten slår ner
och stjärnorna på himlen faller ned.
Det händer bara en gång, det hände inatt, det hände vid midnatt,
det var händer överallt, sista ordet blev aldrig sagt.
I värt hjärta finns en oåtkomlig skatt.

Våra vilda hjärtan har älskat sen Adam och Eva.
Våra vilda hjärtan har lämnat Eden, nu kör dom runt i en Cheva.

Jag såg dig häromkvällen, vid ett bord ute på stan,
du såg på mig som du visste vem jag var och mitt hjärta sjöng - henne vill jag ha.
Absolut, dig borde man hålla, i den här djungeln man är fångad i,
med en sång på tungan gled du opp bredvid.
Samma gamla melodi.

Våra vilda hjärtan har älskat sen Adam och Eva.
Våra vilda hjärtan har lämnat Eden, nu kör dom runt i en Cheva.

- - -

I denne teksten møter vi igjen begreper vi har hørt før i andre av Pluras store tekster. Vi tenker særlig på begrepet vild, som her forekommer både i tittelen og i refrenget, og som vi møter i klassikeren Ett hus på stranden (utvalgt tekst i En ELDKVARN i uka i uke 50-2001...). Det ville er viktig for Plura; dette er en egenskap han påberoper seg og hegner om.

Sangen vi har for oss denne uka, er visstnok ikke med på LP-utgaven av Kungarna från Broadway , men er utgitt på egen EP og tatt med på CD-utgaven av Kungarna. Det er en god rockelåt, og den handler om det evige, klassiske, erketypiske temaet for rockelåter: Forelskelsen, den hodestups, hjelpeløse opplevelsen av å falle pladask for et menneske man aldri før har møtt, men som man i første sekund ser er den man må ha. De fleste som opplever denne misunnelsesverdige følelsen, nøyer seg med å konstatere at slik burde det ha gått, men i denne teksten viser Plura en person som gjorde alvor av øyeblikksforelskelsen. Slik skulle man gjøre, bare ta tak i følelsen og gjøre den til en erfaring!

Det absolutt mest interessante og epokegjørende ved denne teksten er evighetsperspektivet som framkommer ved at "våra vilda hjärtan" framstilles som om de har eksistert siden Adam og Evas tid. Denne genistreken av et refreng tilfører teksten et evighetsperspektiv og en generell, allmennmenneskelig dimensjon som gjør at det som tilsynelatende handler om to spesielle personer, i virkeligheten handler om mann og kvinne til evig tid. Forelskelsen er universell!

Askim, 18.11.01
Vennlig hilsen
Vidar Olaussen