En ELDKVARN i uka Uke 17-2001:
Nånting måste gå sönder
Tekst: Plura Jonsson. Fra Lyckliga tider  (1997) og Kärlekens törst (2000)

Nånting måste gå sönder för att himlen ska va' blå.
Nånting inom oss som vi burit på.
Något ska falla för att ett hjärta ska slå.
Något som stått så länge. Någon som måste gå.

Nånting måste gå sönder, nånting inom mig gå isär.
Det finns inga under, ingen går hel ur det här.

Det är som med en god bok, älskling, som du och jag.
Efter det sista kapitlet vill man ha ännu en rad.
Vi är äldre nu och närmare himlens hav.
Varför är det enda man minns det som aldrig blev av.

Denne utstudert vakre livsfilosofien avslutter albumet Lyckliga tider og - sikkert ikke tilfeldig - utgjør en vesentlig bestanddel i messen Kärlekens törst. Teksten er relativt omfattende, og jeg har valgt å sitere de to første versene og refrenget. Innledningen på denne finstemte sangen kan nesten sies å være Pluras versjon av det kjente diktet "Visst gör det ont när knoppar brister" av Karin Boye.

Sangen handler om endringer i livet, både de brå og uforutsette og der mer prosessbaserte. Endringer kan være tunge å komme igjennom, og det er i og for seg ingen umiddelbar trøst i Pluras budskap: "Ingen går hel ur det här..." Teksten viser også til det brennende ønsket om å forlenge tingenes tilstand, et ønske som er iboende hos alle som står overfor en uønsket endring.

Vi vet at mange av Eldkvarns sanger handler om oppbrudd eller om noe som er forbi. Ofte skriver Plura om noe som er blitt avsluttet mot jeg-personens vilje. I Nånting måste gå sönder kan det virke som om forholdet er motsatt: Det er jeg-personen som forsøker å begrunne sitt initiativ til å sette i gang eller gjennomføre en avslutningsprosess. Begrunnelsene er så fint formulert og skrevet med slik gjensidig innlevelsesevne at sangen kan avsluttes med det som ble tittelen på hele albumet: Vi lever i lyckliga tider... Slik framstår det når Plura ser omstendighetene som del av en utenforliggende plan som i virkeligheten er livet selv, enkeltmenneskets tilværelse i samspill med historien og omgivelsene!

Askim, 22.04.01
Vidar Olaussen