En ELDKVARN i uka

Uke 32-2001:
I skydd av mörkret
Tekst: Plura Jonsson. Fra Kungarna frå Broadway  (1989)

När arbetsdan är slut faller ett regn, stan ligger i dimman på min väg hem.
Ibland känns det som jag aldrig skulle komma fram. Och att världen har gjort mig till en mörkrets man.

Den är tre på morgonen och jag ligger i sängen, snart går solen upp men jag orkar inte längre.
Jag har jobbat hårt, sett dagar bli nätter, jag kommer ingenstans och intenting blir bättre.

Nu rullar vagnar genom stadens port, världen väntar och pengar görs fort.
Innan världens ände får syn på vårt hus, älskling, släck alla ljus.

Regn, regn slår emot fönstret, jag är i skydd av mörkret.
Regn, regn slår emot fönstret, jag är i skydd av mörkret.

Dette er første del av åpningsmelodien på albumet Kungarna från Broadway. Musikken er besnærende, et klangfullt pianoforspill, et langsomt første vers, et rytmisk og hurtig 2. vers og til slutt fullt band idet resten av teksten rockes i gang. Men hva handler sangen om?

Vi skjønner snart at det dreier seg om arbeid og fast virksomhet, men vi kan bli usikre på om det er alminnelig lønnsarbeid denne arbeidskaren utfører. Mye tyder på at han kommer og går til uodde tider; særlig hjemkomstene ser ut til å være langt utpå natten, når det er mørkt ute. Like fullt er det arbeid han kommer fra.

La oss gjette at denne sangen handler om det å måtte ut mange sene kvelder for å spille, for å framføre sine egne tekster og musikk for et umettelig publikum. Det kan være artisten som framstiller seg selv som en mörkrets man i denne sangen, mannen som opererer i det offentlige rom, kun med mørket og regnet som beskyttelse. Det er en mann som er gått trett av å være i lyset, men som ikke kan gi seg med sin virksomhet.

Dersom vår antakelse er riktig, er dette en dypsindig klagesang fra den uutslukkelige artisten, forgrunnsfiguren som i virkeligheten bare ønsker å søke seg inn i mørket for å få være i fred. Dersom denne tolkningen stemmer, er sangen i virkeligheten et tankevekkende rop fra personen som vi, det menige konsertpublikumet, ønsker å se mer og mer av.....

Askim, 12.08.01
Vidar Olaussen