En ELDKVARN i uka Uke 46-2001:
Första klass
Tekst: Plura Jonsson. Fra Himmelska dagar  (1987)

Om mitt hjärta var första klass, skulle du få allt du ville ha.
Om jag hade pengar och garderob, åkte vi häst och vagn genom stan.
Du skulle sitta tätt intill mig med ditt huvud mot min axel.
Nu är regnet och stormen mitt sällskap om natten.
Vid klipporna som bryter dessa väldiga vatten.
Min hand med din ring famlar under sängen.
Den har stått där sen igår kväll, whiskeybuteljen.

Ja, många skepp har gått under med sin last.
Jag önskar mitt hjärta var första klass.

- - -

Varför detta hokus pokus och alla kort under bordet?
Jag trodde det var ett ärligt spel, men du kan inte ens stava till ordet.
Först kallar man det kärlek, sen släpas det i smutsen.
Du kan gå, du är rättfärdigad, tror du inte jag också känner lusten.
Om mitt hjärta var första klass, skulle det inte göra så ont.
Jag önskar tiden gjorde diamanter dubbelt så fort.
Ett nytt kapitel i min bok körs ut från tryckeriet.
Ännu ett lastbilsflak av mitt liv, som jag ville bli lycklig i.

Ja, många skepp har gått under med sin last.
Jag önskar ditt hjärta går under i första klass.

Ifølge Plura Jonsson selv er dette hans egen favorittsang blant hans egen og Eldkvarns rikholdige sangskatter. Vi forstår det godt, ikke minst fordi det nok ligger mye av Pluras egen historie og - ikke minst - personlighet i denne teksten. Vi har gjengitt første og siste vers her, mens ett vers er utelatt.

Teksten forteller oss en kjærlighetshistorie, og i utgangspunktet skjønner vi at dette har vært et lykkelig forhold, preget av drømmer og forventninger. Etterhvert forstår vi at det er jeg-personen - mannen??? - som har de heteste drømmene og de høyeste forventningene til forholdet. Beskrivelsen forteller en del om roller og om lykken ved å oppfylle dem: ...du skulle sitta tätt intill mig med ditt huvud mot min axel....

Så slår alt om til sin egen motsetning; drømmene om fellesskap blir til bitre erfaringer av ensomhet. På toppen av det hele opplever jeg-personen at det som i starten kalles kjærlighet, "släpas i smutsen". Her er det brutte løfter, svik og følelsesmessig tilintetgjørelse vi får høre om. Det er her, i siste del av siste vers samt siste refreng, at vi møter en personlighet som tar et oppgjør med sin egen svakhet ved siden av oppgjøret med den forhenværende kjæresten. Først fastslår han bittert og sarkastisk: Du kan gå, du är rättfärdigad.... Deretter kommer innrømmelsen: Om mitt hjärta var första klass, skulle det inte göra så ont. Han innrømmer graden av smerte over svik og fornedrelse, og samtidig viser han skuffelse og fortvilelse over at hans hjerte - dvs. hans personlighet uttrykt i drifter og følelser - ikke er sterkt og godt nok til å heve seg over skader forvoldt av en urimelig person.

Det er her jeg-personen slår til med bredsiden av sin bitterhet i absolutt siste linje: Jag önskar ditt hjärta går under i första klass. - Å høre Plura framføre denne sangen solo på en scene er en av de sterkeste opplevelser man kan oppnå. Dette er nakent, dette er Plura selv som beskriver sitt følelsesliv når han opplever svik, og denne vidunderlige teksten legitimerer atferden hos alle andre som sliter med å opptre saklig når man herjes av sterke følelser, forsmedelse og sorg.

Askim, 11.11.01
Vennlig hilsen
Vidar Olaussen