En ELDKVARN i uka Uke 51 -2001:
Den långa färden
Tekst: Plura Jonsson. Fra Den långa färden (1991), Det gamla landet (1997), Eldkvarns bästa (2000)

Denna julnatt var magisk, svart och förtrollad, tungor talade ur elden och askan.
I snön runtomkring oss låg allting förborgat, det gamla huset vid gränsen, våra händer runt flaskan.
Natten var full av sånt man minns. Trick med speglar och hokus pokus.
Vi satt i den tid som inte finns och drack för färden och allt som den gjort oss.

Den långa färden tar dig åt alla håll,
när du kommit en bit på vägen, spelar det ingen roll.

Telefontrådarna, över fälten, mellan gårdarna, strålkastarljusen, gryningen och tårarna,
öde perronger, där klockorna ringer än, signalerna i fjärran, stjärnorna på himlen.
Över bergen långt borta och floderna som rinner än, sjöarna i dimma och sångerna och minnerna.
Långt borta i fjärran går ett tåg vid horisonten. Dom lyckliga, lyckliga... olyckliga åren.

I vintermörkret hörs julsånger runt Stureplan, ansikten i det blå ljuset, alla hjärtan och miljoner.
Bjällror och lyktor, tamburiner, kvinnor och barn, ifrån taken blåser änglarna i hornen.
Karavaner i norr, karavaner i syd, stjärna över Betlehem.
Sånger på håll och natten som flyr, kristaller som faller från himmelen.

Trummorna från stan och den blåa gitarren var två vänner till mig på väg mot södern.
Dom sa: Vi måste gå innan regnet kommer och floden går upp, vi har kontrakt på den goda skörden.
Jag hade inget val, jag svär, det var ingen som fråga, mina bröder, här är min själ.
Vi brände kreditkorten i solens första låga, och så gav vi oss i väg.

Vi står framfor julehøytiden i Norge som i Sverige og resten av verden. Denne uka står vi som følger med Eldkvarn, også framfor denne skjellsettende jubileumssangen, Den långa färden, skrevet til 20-års jubileet og CD-boksen som ble utgitt i den anledning, 1991. Sangen er styrket med ikke ubetydelige artister fra svensk musikkliv: Mauro Scocco og Eva Dahlgren. Den delen av teksten som er gjengitt her, utelater første vers, simpelthen fordi dette ikke handler om jul, oppbrudd og avreise slik som den gjengitt delen.

Jul handler om fete tradisjoner fulle av mening og fulle av symboltunge elementer. Disse hører vi mye om i denne sangen, en hel liste blir ramset opp. Vi møter en stemningsskildring fra Stockholm sentrum oppunder jul, "I vintermörkret hörs julsånger runt Stureplan...." Det er så man får en klump i halsen over gjenkjennelsen, tradisjonene, stemningen og detaljene der byen tegnes opp foran oss i den billedsterke teksten.

Dette er minnesmerket over Eldkvarns opprinnelse. Trommene fra byen kjenner vi, det er støyen og det praten, ryktene og varslene som Plura har nevnt i tallrike sanger. Den blå gitaren kjenner vi også; det er Carla Jonssons Fender Stratocaster og hans eget varemerke. Disse to tingene ble to venner, sier Plura i denne store, symbolske teksten. Bandet la i vei, sorgløst, uten å ane hva som ventet rundt neste sving. Det var en ansvarsløshet over det hele, "vi brände kreditkorten i solens första låga....", men resultatet ble Den lange ferden, vandringen fra Norrköping 1971 og fram til denne teksten var et faktum 20 år senere til dagens situasjon, 2001, da 30 år er gått og bandet har feiret sitt rekordartede jubileum med konsert i hjembyens skulpturpark og i Tantolunden i Stockholm, hhv. 2. og 3. august i år, slik at de på denne måten fikk markere at den lange ferden har fortsatt videre framover og oppover også etter 1991, i ytterligere 10 år!

Vi lærer en masse Eldkvarn-historie fra denne sangen. Vi lærer om sorgløshet, om tilfeldigheter som blir historie og om detaljer som blir til minner. Og framfor alt lærer vi at jula er en høytid med massive tradisjoner, og nettopp derfor er den et glimrende tidspunkt for å starte noe nytt! Med nyskaping forbundet med jul vil symbolene være like tallrike, men de vil ha nytt innhold. Jula er tiden for å skape vår egen historie, slik Eldkvarn gjorde. God jul......!

Askim, 16.12.01
Vennlig hilsen
Vidar Olaussen