En ELDKVARN i uka Uke 31-2001:
Alice
Tekst: Plura Jonsson. Fra Himmelska dagar  (1987)

...

Som sidor i en bok skildes vi åt, var och en gick sin väg, allting var ett lån.
Hennes pappa är på andra sidan järnvägsbron i en grav under en sten på kyrkogår'n.
Jag sitter under kastanjen vid den gamla kanalen. Allt det där är minnen nu, husen och gatorna i staden.
Och det är konstigt att jag aldrig sett på det här sättet förut, så jag fortsätter väl ett tag till,
innan eller utanför lagen.

Alice, himlen kan vänta, det finns en väg och en plats i solen för varje människa.
Alice, himlen kan vänta, ta på dig läderjackan, det är en lång väg, och du går ensam.

Det er bare et helt kort utdrag vi har valgt fra sangen Alice, men utdraget viser mye av storheten i sangen, både av det historiske og det tidløse.

Mange artister har laget én sang som hever seg over alle andre, en lengre, episk tekst med en manende melodi som får publikum til å lytte litt ekstra, en sang som fester seg og bare blir større for hver gang. Beatles hadde Hey Jude, Leonard Cohen hadde So long, Marianne, Rolling Stones hadde Angie, og Eldkvarn har Alice. Dette er sangen over alle sanger, tilbakeblikk, lengsel, fortellerkunst og framtidsaspekter i én og samme store tekst.

Verset som er gjengitt ovenfor, viser for det første enda et eksempel på Pluras henvisning til bøker: Som sidor i en bok skildes vi åt. Man skal være vant med lesing som aktivitet for å se denne sammenligningen. Vi skjønner videre av denne teksten at fortelleren er tilbake på gamle trakter og ser tilbake, han minnes hvordan ting var før og hva som hendte på de kjente tomtene. Når Plura skriver Det är konstigt att jag aldrig sett på det här sättet förut, kan det se ut som om han nettopp her oppdager verdien i å stoppe opp og se tilbake iblant. Ting fra fortiden som har syntes uvesentlige, kan få en ny verdi i lys av nåtiden.

Vi vet ikke hva som hendte med sangens hovedperson, Alice; vi vet ikke engang om hun virkelig har eksistert. Imidlertid gis hun en anvisning som i høyeste grad er tidløst, allmennmenneskelig og verdifullt: Himlen kan vänta. Det finns en väg och en plats i solen för varje människa. Å lete seg fram til sin egen plass i solen kan ses som et mål for hver enkelt, slik det trolig anbefales å være for Alice.

Askim, 13.08.01
Vidar Olaussen