Foto: Edvard Framvik, www.musikkavisen.no
Foto: Edvard Framvik, www.musikkavisen.no
En ny turnésesong er i gang for Eldkvarn. Utrettelig drar disse menn land og strand rundt med Pluras musikk og poesi. Hver kveld er en ny utfordring, et nytt sted skal høre kveldens utgave av kjærlighetens budskap. Lykkelig er den som får oppleve en Eldkvarnkonsert! Om du er melankolsk og nede når konserten starter, har stemningen garantert snudd seg i positiv retning etter siste ekstranummer! Plura setter ord på følelser vi kan kjenne igjen. Da Plura fylte 50 år 10.august 2001 ga gode musikervenner i Sverige ut en hyldningsplate til Plura der de tolket noen av hans mest kjente tekster. Forfattervennen Bodil Malmsten skrev i coveret en hilsen til Plura i anledning den store dagen. Vi gjengir teksten her og formidler med det ønsket om at Plura og Eldkvarn vil rulle rundt på veiene i mange, mange år ennå!!!
Vän från det öde landet, Plura, gamle man, lilla du.
Ha inte den äran, vad skal du med den till? Jag ger dig en siklöja.
Lycka på födelsedagen - lycka till, lycka ifrån. Lyckan blänker till i ringarna på vattnet, det finns inget mål -
bara språnget.
Rakt ut i luften.
Jag gratulerar dig till at vara vid liv.
Det är nu det börjar.
Jag vet, jag var först, du är ju man og lite efter, dessa handikapp. Dessa brister som gör dikten, såret som
inte läker, underläget. Klass, kön, språk. Land eller stad.
Jag vet och du vet, så går det till.
Vi växlar in våra hjärtan til dagsvärdet och far iväg med våra verser, vi är underklassen som reser i första klass,
vi är först på olycksplatsen, vi överger de av olyckan drabbade och överlever för at berätta om det.
Den som säljer sitt hjärta har sällan rena händer.
Sår kan bara läkas i efterhand, vi är härjade nu och lemlästade. Inte de slätkindade sommarlovspoeter som
diktade en sommar på Ljusterö. Några somrar och sedan är det borta. Dessa liv som avlöser varandra.
Detta enda liv som kommer gång på gång.
De tidiga morgnarna, daggen på vägen til brevlådan, näten och gäddorna.
Barnen döps. Plötsligt är de studenter, ett andetag på en brygga, ett skri från en sjöfågel, ja du vet.
De vidriga svanarna och deras anfall, dessa vidunder med näbbar som ingen slipper ifrån. Före svanarna var
allting rent och inte ens då.
Ändå är det du som tar vakten i vargtimmen - morgonmänniskans gåva till de sovande.
Det står någon i dimman med ett kastspö. Längst ut på bryggan mot gryningen.
Det är inte för fångandet och inte för fångsten, den pärlemorglittrande fisken, fileerna under knivbladet.
Det där ögonblicket bara, blänket av sänket. Långt innan sångerna.
Du har överlevt för att beretta om det öde landet, gör det. Besjung och bespotta. Håll på.
Du är för gammal för att vara trött nu, för gammal och av skadan vis.
Snart ses vi på våra ömtåliga färder, jag lyckönskar dig. Lyckas aldrig, lova mig det.
Bodil Malmsten, Finistère, Frankrike